Vår forskning

Stockrosenskoncernens VD, Johannes Eriksson

Stockrosenskoncernens VD, Johannes Eriksson, är legitimerad psykolog med specialistutbildning inom psykologisk behandling/psykoterapi. Utöver sitt uppdrag som verksamhetsledare är han också aktiv forskare med särskilt intresse för behandlingseffektivitet och psykologiska riskfaktorer vid substansbruk. Tillsammans med fil.dr. Kent Ehliasson, forskare vid Högskolan Dalarna, har han under flera år bedrivit tillämpad forskning inom missbruksvården.

Forskningen har genomförts inom ramen för Stockrosen Vård och Omsorgs behandlingsverksamheter och syftar till att förena kliniskt arbete med vetenskaplig kunskap. Forskningsfokus har varit att identifiera och förstå riskfaktorer för avhopp från behandlingsprogram vid HVB-hem för personer med substansbrukssyndrom. Resultaten från det första större forskningsprojektet har publicerats under våren 2025 i den vetenskapliga tidskriften *Substance Use: Research and Treatment*, utgiven av SAGE Publications. Se artikel i fulltext.

Syftet med forskningen

Forskningen syftar till att fördjupa förståelsen för vilka faktorer som påverkar risken för att klienter inom missbruksvård avslutar sin behandling i förtid. Särskilt fokus har lagts vid ålder, kön och behandlingstid – tre faktorer som är både kliniskt relevanta och möjliga att påverka genom vårdens struktur och innehåll. Genom att identifiera klienter med förhöjd risk för avhopp är målet att utveckla mer träffsäkra, individanpassade behandlingsstrategier och därigenom förbättra utfallet av vården.

Metod

Den aktuella studien är en retrospektiv kohortstudie och baseras på kliniska journaldata från totalt 1334 vuxna klienter som fått behandling för substansbrukssyndrom mellan åren 2014 och 2022. Studien omfattar klienter från Stockrosens verksamheter. Studiens paitentunderlag är mycket stort I en internationell jämförelse, och den I särklass största studien som publicerats kring forskningsområdet I Sverige någosin.

De behandlingsinsatser som erbjöds under studieperioden inkluderade: – Kognitiv beteendeterapi (KBT) – med inriktning på återfallsprevention – Motiverande samtal (MI) – för att stärka klientens förändringsbenägenhet – Tolvstegsbaserad behandling – både i gruppformat och individuellt

Datainsamlingen har möjliggjorts genom ett sammanhållet journalsystem. Analysen genomfördes med statistiska metoder för att identifiera samband mellan klientkarakteristika och risken för behandlingsavbrott.

Resultat i korthet

– 34 % av klienterna avslutade behandlingen i förtid, vilket visar på ett betydande bortfall. – Det var framför allt under de första 30 dagarna som avhoppen inträffade, vilket tyder på att den inledande fasen i vården är särskilt kritisk. Behandlingstid visade sig vara den starkaste prediktorn för avhopp – Ålder hade också en tydlig koppling till risken för avhopp: – För varje 10 år yngre klient ökade risken för avhopp med cirka 20 %. – Kön visade sig inte ha någon statistiskt säkerställd påverkan på sannolikheten för avbrott, även om en något högre andel kvinnor än män avbröt vården.

Slutsatser och praktisk betydelse

Studien visar tydligt att det finns ett behov av att rikta förstärkta och individanpassade stödinsatser under de första behandlingsveckorna, särskilt till yngre klienter som löper högre risk att avbryta. Resultaten bekräftar tidigare internationella studier, men tillför samtidigt viktig kontextspecifik kunskap för svensk HVB-vård i frivillig regi.

Senaste forskningen